Karl Henrik Johan

Det här ännu en anledning att älska the internets.

Många bedömare anser att hatet mot “Billary” är så stort att folk i allmänhet hellre väljer en republikan framför Hillary. Obama är det dock ingen som tycker särskilt illa om.
Hans segertal här i South Carolina är magnifikt! Det slår allt som Hillary presterat hittills.

Filmen “I am legend” har ju fått dåliga recensioner och påstods vara såsig och non sequitur. Jag vet inte riktigt var recensenterna fick det här för sig. Själv tyckte jag att den var ganska bra. Visst var storyn lite lam och berättelsens strktur är ju minst sagt sliten. Ändå lyckades filmen beröra mig ganska mycket. Inte på grund av skådespelarinsatserna utan kanske just avsaknaden av dessa, där sceneriet och händelserna omkring spelade den största huvudrollen. Den självorganisering som “the darkseekers” sysslade med var verkligen obehaglig. Inga lätta flyktlinjer där. Dessutom skildrades allting väldigt realistiskt. En del scener var plågsamma, bara rent plågsamma.

Internet är fantastiskt. Här finns en diskussion mellan “The Four Horsemen” tillgänglig.
Chris Hitchens, Richard Dawkins, Daniel Dennet och Sam Harris diskuterar religion på ett mycket trevligt sätt.

Del 1. http://video.google.com/videoplay?docid=-869630813464694890

Del 2 http://video.google.com/videoplay?docid=-225595257312538919

I DN har det också skrivits lite på temat.

Många nyktra röster om religion på en gång. Fantastiskt!

Miljöpartiets Carl Schlyter bestämmer inte över klimatet, även om han gör vad han kan för att dämpa dess extrapolerade turbulens. Mer jordnära är istället hans utspel angående den virtuella världen.

I veckan har också recessionen kanske kommit. Om detta vet vi egentligen inget än, men när statistiken kommer för de senaste tiden så kanske vi kan se en recession. Först då vet vi.

Men egentligen vet vi en sak. Och det är att krediter som inte kan betalas av någon blir problematiska i längden. Hur saken ska lösas är oklart. Klokt är nog att inte belåna sig alltför mycket och investera i något vars värde är inte bara går att spekuleras bort.

För att USA ska klara sig i längden behövs det mer utländska investeringar på hemmaplan, och då kan det innebära att USA får tänka sig att se de rika oljeländernas överskott gå till uppköp. Vad detta innebär för framtiden är intressant. Det kan rubba maktbalansen till omvärldens fördel, på ett ganska så fredligt sätt.

I veckan har även EU släppt sitt största top-down projekt hittills, och kanske det ultimata testet som ska visa hur samspelt unionen är. Alla länder har i princip klagat på sin beskärda del men också lovat att man ska uppfylla kraven. För Sveriges del innebär det inte några drastiska förändringar, men väl en åtstraming på framförallt transportområdet.

Den nuvarande regeringen inställning till frågan har minst sagt svängt. Från att vara helt ointresserad av saken till att blidka miljöpartister och vänsterpartister. Det står nu klart att en ansvarsfull politik inte är förenligt med gamla högerdogmer, som alltid har innefattat miljöhat, arbetarrörelsehat och slarvigt hanterande av ekonomin. Jag måste faktiskt berömma vår kära regering för att insett detta. En personlig reflektion är att regeringen skulle må bra av att byta ut sitt värsta stolpskott Jan Björklund, som inte vet vad han pratar om, till förmån för en mindre populistisk politiker. Björklund talade sig häromdagen varm för kärnkraft. Sådant ger signaler till investerare som kanske därmed inte vågar satsa på miljöteknik, ett område Sverige skulle kunna leda om den politiska viljan hade funnits.

Vidare har även Kristdemokraterna blivit överkörda i “äktenskapsfrågan”. Själv har jag inget emot att homosexuella ska kunna gifta sig, men har ännu inte funderat över andra aspekter, såsom de juridiska. Inseminering från anonyma givare är något av det mest vidriga jag hört talas om. Här kan jag bara hålla med Jan Myrdal till punkt och pricka.
I vilket fall så innebär denna dödstöt mot KD att regeringen inte längre har några konservativa företrädare i leden som kan utöva något som helst inflytande. Det är nog en ganska stor väljargrupp ändå, alltsomallt. Vart ska de ta vägen om inte till närliggande partiet Sverigedemokraterna?

Dagens aftonbladet med den polemiska rubriken “Här uppmanar mp svenskarna till brott“!

I filmen upprepas mantrat “sharing is caring” vilket ju alla kan hålla med om. Samtidigt ser man också hur förvirringen sprider sig bland de som förfäktar nuvarande upphovsrättslagstiftning. De verkar tro att ett mål för dem som vill förändra upphovsrätten är att eliminera den helt. Det tror jag ganska så få människor är intresserade av. Upphovsrätten bör gälla så fort du använder dig av ett upphovsrättsligt verk för kommersiell verksamhet. På så sätt kommer pengar från reklam/tv och andra media fortfarande strömma in i viss mån. Poängen är ju att luckra upp tillräckligt mycket så att privatpersoner som mixar/delar/skapar osv inte kommer i kläm.
Att det sedan också är ska vara fortsatt olagligt att påstå att man skapat ett verk som man inte har, dvs att ljuga ska fortfarande vara reglerat i upphovsrätten.

“De fattar inte att de multinationella bolagen och även de svenska investerar enormt mycket pengar för att “få fram” artister, spel , filmer osv och utan den viljan att investera så blir det ingenting” - säger Joakim Hansson som är filmproducent. Det är allstå de stora bolagen som ger oss kultur? Vi ska vara tacksamma för denna dynga de sprider? Tror Herr Hansson att han ska få diktera kulturutbudet på det viset?

Det här att “få fram” tycker jag verkar intressant. Skivbolagen brukar väl snarare vara duktiga på att profitera på vad andra har hjälpt till att “få fram”. Alla de band och artister som via skattemedel lärt sig spela och sjunga i sunkiga fritidsgårdar “fås sen fram” av stora skivbolag som mjölkar pengar ur dem så gott det går och målanpassar dem för maximal profitjakt.

Om “få fram” är den process som så många begåvade artister har genomgått genom åren, denna metamorfos som oftast brukar vara likvärdigt med att de tappar sina ursprungliga lyssnare som inte känner igen sig i det nya soundet så vet vi vad de menar. Eller den process som utgör “Idol”-varianter. Där artisten ska “leverera” en viss vara och där gallringen sker för att vaska fram en artist som på så få sätt som möjligt kan tänkas utsråla en sorts egen kreativitet.
Idol-juryn hade aldrig släppt igenom Håkan Hellström eller Bob Dylan eller Leonard Cohen eller Tori Amos av den enkla anledningen att de är obestämbara och alldeles för kreativa och egensinniga för hur slutprodukten ska se ut. Den som inbillar sig att denna marknadsanpassning hyllar kreativiteten har facit framför sig. Förhoppningsvis kan vi även få slippa kalkonproduktioner som Arn och Tre solar i framtiden. Om det aldrig mer kommer att spelas in en våldsförhärligande och svensson-fetischistisk snutrulle till skulle jag bli överlycklig.

Jag ska inte hymla med målet för min kritik. Jag ser helt enkelt en möjlighet att underminera stora aktörer på marknaden till förmån för mindre dito. Istället för två-tre stora aktörer så vill jag ha kanske 30 st som delar på den gamla marknaden, allt för att öka spännviden i kulturen. Målet för mindre aktörer brukar vara att gå runt rent ekonomiskt men fortfarande kunna behålla kärnvärdet i verksamheten, att kunna behålla sin integritet. En sådan verksamhet kan inte låta profitjakt gå före den konstnärliga verksamheten. Detta innebär dock inte att pengar har slutat betyda något. Bara att det inte är verksamhetens huvudsakliga mål och intresse.

Joakim Hanssons oerhört världsfrånvända idéer om att kulturen på något sätt skulle dö ut om inte nuvarande lagstiftning vidmakthålls är ju rent absurd. Skivbolag, upphovsrätt osv är ju moderna uppfinningar. Bach, Mozart, Beethoven och världshistoriens samtliga skalder och kreatörer skrattar nog i sina gravar. Den kultur som frodas i forum på nätet, på uppladningssajter och web 2.0 utgör en fantastisk möjlighet och ett stort hot mot den gamla tidens strukturer.

Det här är inget annat än ett teknologiskt paradigmskifte som blottar kapitalismens sanna natur, ställ upp på våra modeller och våra regler annars stänger vi av er, jagar skiten ur er, kontrollerar och kartlägger er så att vi kan fortsätta dra in pengar på den påstådda valfriheten.

Bild Paul Cezanne

Bilden här ovan dök upp när jag googlade efter Nietzsches “Der letzte mensch” som nämns i Kirets artikel i Expressen häromdagen. Att Fukuyama som så glädjesprudlande utropade historiens slut med sin bok “The end of history and the last man” nu verkar vara lite ångerfull är ju trevligt för oss mer optimistiskt inställda här på planeten. Jag tror nämligen bara att vi lever i en chimärt sval politisk tidsålder av den enkla anledningen att allting blivit mycket mer diversifierat, vilket jag tycker är positivt. Det ger, enligt mig, människor en möjlighet att självorganisera runt små, kanske i andras ögon snäva frågor, men som till slut kan betyda mycket för helheten. Även om intresset för partipolitik är på nedgång så har människors åsikter och engagemang knappast minskat, om än bara i sakfrågor. Om man med detta menar att “historien har tagit slut” så är jag med, men jag misstänker att Fukuyama hade en mer syntesartad föreställning när han satte sig och skrev sitt berömda verk.

bild ovan från aftonbladet.

Lars Weiss skriver i dagens DN om fildelning som ett sorts problem.

Återigen ser vi en liten och välbetald klick av “upphovsmännen” uttala sig om fildelningsproblemet. Lars Weiss vill förmodligen säkerställa och bibehålla den nuvarande ordningen som tvingar Sveriges befolkning att se svettiga poliser på tv4 varje söndag kl 2100. Den är nämligen lukrativ för alla inblandade. Det är så ekonomin fungerar på den fria marknaden.
En snårskog av privata monopol och karteller.

I Svd rapporteras också att försäljningen av av digital musik har stannat upp i år.
Anledningarna sägs vara att det är för dyrt, krångligt och att illegal fildelning därmed känns mer lockande. Och det har de nog rätt i. Att köpa en skiva digitalt på nätet kostar ca 99 kr jämfört med att att köpa en del cd-skivor som kan kosta 79 kr hos samma försäljare. Köper man cdn kan man lugnt rippa den i format som passar ens mp3spelare och anpassa kvaliteten efter hur mycket plats man har på sin hårddisk.

“DRM-skydden hindrar att en person som köpt en låt digitalt kan kopiera den som han eller hon vill. De kan också hindra uppspelning i vissa datorprogram eller mp3-spelare.“

Smart taktik! Att göra allt vad man kan för att försvåra för konsumenten och sedan våga påstå att ” – Idag finns det ingen som kan säga att det inte finns bra lagliga alternativ“

Men Wilhelm Wendt, grundaren av nätbutiken Musicbrigade har en annan syn:

“– Huvudanledningen till konkursen var att det inte gick att konkurrera med den olagliga fildelningen. Samtidigt gjorde skivbolagen det väldigt svårt för oss genom att kräva in stora mängder resurskrävande redovisning, ge oss för små marginaler och dessutom ha de irriterande DRM-skydden.“

“Samma sak lyfts fram av Andreas Schön, chef för digital försäljning på nätbutiken Cdon.com. Han menar att det tagit alldeles för lång tid för skivbolagen att avskaffa DRM-skydden.

– Flera stora skivbolag har plockat bort DRM-skydden i USA och vi hoppas att det ska hända under året i Sverige. Skivbolagen måste också ändra sin prissättning, idag är äldre album ofta dyrare att köpa digitalt än som cd.“

Att skivbolagen bråkar och stretar emot kunde man ju såklart föreställa sig, men att vissa andra delar av kultursverige stämmer in i kören är desto mer uppseendeväckande. Jag tänker inte bara på Horace underliga utspel i Expressen. Delar av Svds kulturredaktion har också visat sin “avsky” mot den “organiserade brottslighet” som fildelare utpekas som.

Lawrence Lessig är en akademiker med ganska hyfsade meriter; Professor vid Stanford och Harvard och har en mera uppdaterad och realistisk syn på sin omvärld än vad många “fildelnings” och upphovsrättsfetischister har i Sverige. Det progressiva USA delade med sig av en föreläsning han höll på ämnet. Titta gärna.

Uppdatering:

Idag publicerar Expressen också en artikel med rubriken “Sverige är ett mecka för fildelare“, där de försöker måla upp en bild av att Sverige sklijer sig enormt från andra länder i frågan.
Journalisten som kanske ville ha en spännande vinkling går på spinnen från Henrik Pontén, som i texten flirtar med Sveriges mer “nationellt” orienterade.

“– En skendebatt. I Frankrike är stoppad olaglig fildelning ett sätt att värna den nationella kulturen. Vår svenska kultur är också värd att försvara, säger Henrik Pontén.“

Mig veterligen finns det ingen stor industri som piratkopierar upphovsrättskyddat material och Sverige och gör förtjänst på det. Som te x i Asien, där det är hart när omöjligt att få tag på ett original. Det är så fantastiskt pinsamt och löjligt att se dessa sista luftslag av ett totalt nergjort system. Frankrike har t ex till och med infört ett förbud mot DRM-tekniker. Situationen är absolut inte så som Pontén vill göra gällande.

Upprop på fredag, så tills dess har jag tid att göra det jag gör mest här i livet. Konsumera oerhörda mängder text, både på skärm och i handen.

Här till höger lägger jag till den utmärkta satirbloggen “Nyliberal is Good” i listan. I dennes länklista finns en hel del intressant material såsom t ex “den Blå listan” som är en redogörelse för hur olika “organisationer” inte alls växt fram underifrån som det ibland vill låta påskinas utan ständigt implicerats av olika cellbildningar i näringslivet och andra mäktiga aktörer för att vrida debatten och samhället så höger de bara kan.

Det innebär såklart inte att alla dessa “tankesmedjor” och vad de nu än kallar sig i alla avseenden bara producerar dåliga idéer. I frågor som rör offentliga angrepp och rättsäkerhetsfrågor kan även högern bidra med goda synpunkter emellanåt. Se t ex Karl Sigfrid.

The Stockholm network är tydligen en samling av sådana tankesmedjor som arbetar med varandra. Bra att hålla koll på och vara lite extra misstänksam varje gång man läser något från de här organisationerna alltså.

Idag gnäller Peter Wennblad på Svds brännpunkt om svarta pengar i journalistiken, något som är oerhört upprörande enligt honom. Jag skulle vilja se Peter Wennblad formulera sin upprördhet kring svarta pengar i andra branscher, såsom städbranschen, byggbranschen, eller branschen för överklassnära tjänster. Men det kommer han nog inte göra, eftersom

“Av den senaste mandatperiodens affärer är det flera – Maria Borelius barnflicka, Anders Borgs barnvakt, Nikola Clases hantverkare, makarna Cederschiölds städhjälp – som uppenbart och ibland uttalat bygger på uppgifter direkt från dem som arbetat hos politikerna i fråga.

Beloppen är okända. Men enligt säkra ­källor krävde Maria Borelius barnflicka 50000 kronor av kvällstidningarna för att berätta sin historia. Aftonbladet ­tackade nej. Expressen publicerade en exklusiv intervju.”

Även om jag inte förespråkar svart betalning så är det väl trevligt att de här “skvallrarna” fick ordentligt betalt för en gångs skull…

Peter Wennblad är redaktör för “samhällsmagasinet NEO”, där bland annat Cecilia Stegö-Chilo äger 20 % och är styrelsemedlem. Ja, det är i princip en sorglig sörja av gamla moderater och pr-nissar som driver eländet. En och annan intellektuell skymtar dock också som te x den store empirikern Johan Norberg. Som, oavsett om hela världen hade stått i brand och mänskligheten exploaterat och förintat sig själva, säkerligen haft ett blad med statistik på att det i alla fall inte var kapitalismens fel. I vilket fall så överlever inte NEO på den “fria marknaden” som ju framhålls som så bra i tidningen eftersom de tar emot gräsligt stora donationer från privatpersoner, stiftelser och företag. Sofia Nerbrand som äger tidningen påstår dock att den går bra, och att den har fler anställda.

Redaktionsråd:
Per Gudmundson, ledarskribent för Svd. Som i mitt tycke har en väldigt obehaglig världsbild.

Kristian Karlsson, även han skrivit ledare för Svd. Jobbade så vitt jag vet även ett tag för Timbro.

Michael Moynihan, visiting fellow på Timbro. Åkte på rejält med stryk av Noam Chomsky härförleden när han försökte smutskasta Chomskys hedersdoktorat med väldigt korkade argument. Mycket kan sägas om Chomskys arbete, men Moynihan har inte en susning om vad han pratar om.

Johan Norberg, sveriges starke man på det nyliberala cato institute

Theodor Paues, årets lobbyist 2003.

Peter Wolodarski, allmänt känd DN-medarbetare och tv-profil.

Och såhär fungerar det. Ett större antal personer skyfflas fram och tillbaka mellan tankesmedjorna, partipolitiken och regeringsinnehavet. Ständigt gormandes om hur korkade medborgarna är som inte vill acceptera kapitalismens välsignelser utan motstånd.
Själva påstår de tala för den breda massan, faderligt välmenande såklart. Men i själva verket är det en liten klick av sveriges befolkning som på det här viset glider på räkmackor mellan näringsslivsfinansierade pr-anställningar. Anställningar som ju “marknaden” behöver för att den ännu inte är tillräckligt “fri”.

“Men även om den sexuella laddningen antagligen är biologisk, kan det här med att topplessbad är anstötande vara kulturellt. Pryda svenskar kanske inte är lika öppna som brasilianarna. Det är däremot absurt långsökt att få det till att vara en produkt av någon strukturell maktordning. ( KHJ:en del av kulturen?) Det är bara så. Ibland är saker bara som de är.”

Förutom att de begår felslut, på grund av ren okunskap och dumhet såklart, så intar de dessutom en rent kunskapsfientlig inställning i och med sista meningen. Jag är glad att Newton, Einstein, och alla andra kreativa vetenskapsmän och världsförbättrare inte resonerat som anti-feminstiskt initiativ. Men det hänger å andra sidan ihop med deras politiska inriktning som i alla tider ställt sig skeptiskt till kunskap bortom deras kontroll. Såsom genusvetenskap t ex. Det enda den här bloggens kreatörer vill är att vidmakthålla och gärna konservera den ordning som för närvarande bestämmer kvinnors rätt att göra vad de vill i tid och rum. Själv bryr jag mig inte om tjejer är topless eller inte. Jag kan till och med tycka att det är mer attraktivt med kläderna på, det bevarar ju lite av spänningen. Och det är väl just den här känslan och bördan av att erövra och kontrollera som feminister vill göra mer rättvist fördelad. Och det hade ju varit skönt. Till skillnad från anti-feministiskt initiativ som snabbt ställer sig i ledet, försvarar ordningen och anstränger sig hårt för att vidmakthålla den. Illa, illa.

Eftersom jag är en man med humor brukar jag gå in på muf-bloggen lite då och då. Egentligen borde jag inte skratta eftersom jag vet att några av de där fånarna förmodligen kommer att göra anspråk på att leda landet en vacker dag, men jag kan inte låta bli ibland.

Här skrivs det lite om Iran och det tragiska förtryck som pågår där mot kvinnor. Medicinen som ordineras är :

“ Nu är det dags att vi reagerar på riktigt. Eftersom Sverige saknar ett medlemskap i Nato har vi tyvärr ingen möjlighet att ta initiativ till att med militära medel avsätta Mahmoud Ahmadinejad. Däremot får vi hoppas på att Nato själva detta initiativ och att Sverige ger stöd till en sådan insats. “

Artikelförfattarinnan heter Rola Brentlin och saknar borgerlighetens diskreta charm. Hon sticker inte under stolen i artikeln med att hon vill avsätta en demokratiskt vald företrädare för ett annat land. Att detta strider mot en hel drös med internationella överenskommelser verkar inte bekomma henne. Om nu muf är så angelägna om att invadera Iran utan omvärldens support genom FN eller dylikt så tycker jag att de kan mobilisera sina egna medlemmar. Varför ska andra människor dö i ett krig som saknar legimitet helt och hållet? Och som enbart är ännu ett led i USAs kontroll av råvaror och handel?

Rola Brentlin har en egen blogg där hon rapporterar från sitt politruckarbete i Washington där hon arbetar på tankesmedjan Cato Institute som jag nämnt innan.

Där har hon redan konstaterat att: “Har promenerat hem idag, tog 15 min. Har aldrig varit så rädd i hela mitt liv! DC är en fin stad, om man håller sig i närheten av vita huset och Capital, resten är ett stort ghetto!.”

Samt: “Amerikan är inte speciellt smarta..milt sagt. Att det finns en värld utanför Amerika är inte många medvetna om. Hysteriskt roligt och något tragiskt.”

Nu tycker ju inte jag, till skillnad från Rola, att amerikaner är dummare än andra människor här på jorden. De kanske bara har lite annorlunda syn på saker och ting. Förhoppningsvis kommer vi kunna följa Rola länge på sin nepotistiskt näringslivsfinansierade resa och läsa mer grodor i stil med dem ovanför. Vi får dock hoppas att hon aldrig hamnar i en maktposition med de åsikter som hon hyser idag. Det hade varit rent förnedrande.

I expressen igår 12 Jan berättar regeringens utredare Cecilia Renfors och Johan Axhamn om hur de ska bygga upp “ett rättsmedvetande för användning och tillhandahållande av internetuppkoppling”. Texten är snårig och fylld med chimärt avancerad svenska. Men är i själva verket inte särskilt begåvat. “Så rensar vi upp bland fildelarna” hahahaha…

Vilka är “vi” här? Renfors och Axhamn eller vi som i “alla”. I övrigt finns det inte en enda människa som någonsin har suttit framför en dator med internetuppkoplling som inte har delat filer med någon annan. Det är en procedur som förutsätter surfandet i sig. Rensa era cache-minnen!.. haha..

“Vi vill inledningsvis framhålla att fildelning i sig varken är eller har föreslagits bli förbjudet. ” Hahaha.. det tackar vi för. Jag kan alltså göra en kopia av mina semesterbilder och skicka dem till mina vänner även i framtiden utan att råka illa ut.. eller?

“Vårt lagförslag innebär att en internetleverantör ges en lagenlig rätt och skyldighet att säga upp ett abonnemang som har använts för att systematiskt begå upphovsrättsintrång genom att utan
rättighetshavarnas samtycke eller stöd i lag tillgängliggöra upphovsrättsligt skyddat material.“

Det här låter ju stolligt! Men vad står det lite senare?

“Om en internetleverantör ska föreläggas att säga upp ett abonnemang eller inte ska enligt förslaget avgöras av domstol. Domstolen avgör om det har förekommit intrång eller ej. Talan måste föras av en rättighetshavare som måste kunna bevisa upphovsrättsintrång. Internetleverantören behöver betala vite endast om den inte följer domstolens föreläggande. Internetleverantören ges alltså ingen skyldighet att övervaka vad dennes kunder gör på internet och därmed heller inte någon skyldighet att anmäla det.“

Nej, men det innebär, precis som framgår senare i texten att internetleverantörerna kommer att behöva sätta upp ett ramverk och ett regelverk för deras användare. Om de inte följer dessa regler kommer de att kunna nekas abonnemang och nät-tillgång. Hur ska leverantörerna göra för att kontrollera saken? Massiv övervakning?

Analogt förstått: Om domstolen avgör att du skickat upphovsrättsskyddat material till din kusin i jukkasjärvi med brev via postverket blir du avstängd från postverket och förhindrad att använda dig av postverket som företag. Det finns andra postverk? (andra internetleverantörer?). Visst, men du har fortfarande en dom för brott mot upphovsrättslagen som jag förstår det. Och det kan innebära att du inte får något nytt abonnemang. Allt beroende på hur situationen ser ut.

“Det handlar bara om att adminstrera deras dödskamp och hålla folk sysselsatta tills dess att de nya krafter som knackar på porten har inrättat sig. Kontrollsamhällena håller på att ersätta de disciplinära samhällena. ”Kontroll” är det ord som Burroughs använder för att beteckna detta nya monster, och som Foucault utpekade som vår nära framtid.“

Läs gärna också kommenterat.net utmärkta sågning och följ årets viktigaste kulturdebatt lite här och var.

Det är dags att vaska fram kandidater till presidentvalet i Imperiet igen.
Den stora glädjeyra som rådde bland progressiva amerikaner när Obama vann i Ohio vändes snabbt till molokenhet när Hillary tog igen i New Hampshire. Konspiratoriskt lagda spekulerar i röstningsmaskinhaverier och likartat, men troligast är nog att Hillary vann röster bland kvinnor och äldre. Två grupper vars sympatier hon anstränger sig för att fånga. Problemet är att vänstern är splittrad i Edwards/Obama. De tenderar att kannibalisera på varandra, ungefär som förra gången då Ralph Nader splittrade vänstern. För ungefär ett år sedan skrev jag ett inlägg på min gamla blog om Hillary och varnade för att hon inte alls är så radikal och progressiv som hon en gång var i början av sin politiska karriär. Den pragmatism och det maktbegär som hon sedan dess har inkorporerat genom åren reflekterar inte hennes tidigare, mer radikalt progressiva ståndpunkter i de flesta frågor. Det militärindustriella komplexet ställde sig tidigt bakom henne, och då vet man att man har med en ordentlig maktlirare att göra, en strategi som är tvungen i USA.

Ytterligare en tragisk aspekt om Hillary skulle vinna är att det i så fall förmodligen skulle bli 28 år styre av Bush/Clinton-familjerna i “det friaste landet i världen”. Jag har svårt att förstå denna turordning. Att låta en en newengland-brat som låtsas han är all-american som Bush diktera villkoren är illa, hans straussianska , machiavellianska metodik har verkligen inte varit till någon nytta för en majoritet av amerikanerna. Måhända kan det bli något bättre med Clinton-klanen i vita huset, men tro för all del inte att imperiebyggandet kommer att upphöra. Revolutionsromantiker och suktande rättvisegrupper har inte särskilt många anledningar att vara glada vid ett sånt maktskifte. Clinton är en maktlirare av rang och representerar inte direkt “det nya amerika”. Få ungdomar stödjer henne och hennes retorik har mest gått ut på att peka på sin erfarenhet och duglighet som potentiell president snarare än att peka ut nya vägar för en alltmer disorienterad amerikansk befolkning. Vad är det att hoppas på? En gammal tant för den nya världen? Nej, 40-talisterna har bestämt tillräckligt nu. Det behövs nytt blod.

Så varför ska man stödja och hoppas på Obama? Han inser, för det första, att USA inte kan och ska släppa sin hand över mellanöstern, war-on-terror osv. Men han öppnar samtidigt för en betydligt mer dialogartad relation med sin omvärld. Han har vid ett par tillfällen uttalat ambitioner om att stärka den militära styrkan, modernisera försvaret och göra den redo att regera i världen. Detta kan man tycka vad man vill om, men den pragmatiskt lagde kan nog inse värdet i att ha ett starkt offensivt och utåtriktat USA om saker och ting börjar se illa ut. Obama var från början en motståndare till invasionen i Irak och insåg förmodligen tidigt ungefär hur situationen skulle utveckla sig. Idag är det få människor som tycker att det var en lyckad invasion, inte ens de Irakier som i många år ropat efter en utländsk intervention tycker numera att det var en särskilt bra idé.

En annan aspekt är att Obama heter “Hussein” i mellannamn och har gått i muslimsk skola som barn. Detta skulle göra det betydligt svårare för muslimska demagoger och konflikthetsare att likt Georg Buske, utmåla konflikter som om de vore byggda helt och hållet på religiös grund. Det skulle också bli lättare för Obama att, med en sådan retorik vinna förtroende i den muslimska världen. Visst ligger det en sanning i världarna krockar med varandra ibland, men detta är sannerligen inte den accelerator som direkt driver konflikterna. De handlar om makt, kontroll och därmed pengar i vanlig ordning, tro inget annat. Och USA i är nästan alla fall den drivande parten. Den anti-amerikanism och den rädsla för det moderna projektet som finns i mellanöstern skulle kunna mildras en aning. I takt med att Obama är mer välvilligt inställd till dialog och inte fullt så hökartad som Bush/Clinton skulle säkerligen och förhoppningsvis kunna minska konflikterna i mellanöstenområdet.

Hans åsikter om konflikten Israel/Palestina (och kanske därmed hans generella isntällning till mellanösternfrågan) sammanfattas på wikipedia såhär:

“Obama has also discussed in general terms some thoughts about Palestinians vis-a-vis the Israeli-Palestinian conflict. On March 11, 2007 Obama said: “Nobody is suffering more than the Palestinian people.“[40] On June 4, 2007 Obama stated that “resolution [to the conflict] and a better life for all people” “is something that can be achieved, but it’s going to require some soul-searching on the Palestinian side. They have to recognize Israel’s right to exist; they have to renounce violence and terrorism as a tool to achieve their political ends; they have to abide by agreements. In that context, I think the Israelis will gladly say, ‘Let’s move forward negotiations that would allow them to live side by side with the Palestinians in peace and security.’“

Visst har han rätt i att få folkgrupper i världen har lidit så hårt av den strukturella, medvetna och blodiga utrensning som Israelerna gjort sig skyldiga till genom åren. Om hans general stance är att Palestinierna ska förmås erkänna Israel i dess nuvarande expansiva och fascistiska form så får han problem. Det är det inte många palestinier som vare sig borde, eller skulle acceptera. Till en början skulle ju Israel kunna erkänna palestinierna som människor, vilket de i stort sett aldrig har gjort. Vi kan alltså förmodligen vänta oss en fortsatt partisk politik i mellanöstern, även om Obama hamnar på tronen. De krafter i Israel, högerchauvinister, rasister och andra som inte alls är intresserad av fred kommer i fortsättningen kunna njuta av sitt kraftfulla paraply, men kanske förhoppningsvis i mindre utsträckning, delvis beroende på hur situationen utvecklar sig i den arabiska världen.

Personligen är jag inte fullt så optimistisk rörande Obama, jag tror att det kan finnas krafter som, trots att han står långt till vänster USA, kommer att bibehålla USAs arrogans inför mänskliga rättigheter och internationell lag.
Men alternativen är obefintliga i mina ögon. Om Obama lyckas vända opinionen till sin fördel kan vi få se ett annat USA i framtiden, nytt blod, vilket vi i så fall ska vara glada över.