Karl Henrik Johan

Jag har länge haft ett par bootlegs från 1978 på datorn, turnén som i mitt tycke verkar ha varit den allra bästa med Bruce Springsteen. Turnén som följde den bittra “Darkness On The Edge Of A Town” är kanske också den allra bästa populärkultur som någonsin ägt rum, genom tiderna. Det är därför förståeligt att så många köper biljetter till Ullevi och Globen i hopp om att få uppleva något i stil med videon här ovanför. Men det kommer ni inte att få tyvärr. Ni kommer att få en ytterst behaglig konsert, vacker, stundtals rörande, alltigenom skickligt genomförd med ca 10% av den energi som mobiliseras i videon som du just nu tittar på. Men 10% av energin från den här videon är fortfarande bättre än 87% av det befintliga konsertutbudet. Jag vet detta, Andres Lokko vet detta och en samlad forskarkår är enig, att skrika “Because the night belongs to lovers”, som görs på videon ca 06:10 och hytta med näven är ett adekvat svar på de flesta av livets frågor.

På Tisdag släpps biljetter till Ullevi, det var fyra år sen sist.

Det var mycket bättre förr. Då kunde gamla män som Segovia sitta i rufsig vit frisyr, i bekvämt skurna kläder och snygga glasögon och spela Bach hur mycket han ville. Det enda godiset som fanns var äpplen och den månghövdade publiken höll käften i andakt. Idag är allt text och det enda vi kan göra är att citera varandra. Dessutom har vi förmodligen ingen fri vilja, och subjektets möjlighet är bara synligt i små veck. En del har kopplat ihop dessa franska tankar med strängteorier. Visst låter det rimligt.

Martin Ingvar är professor i neurofysiologi och betonar i något av de avsnitt av filosofiska rummet som jag har att illusionen av den fria viljan är oerhört viktig.
Därför återstår endast den estetiska etiken. Ett snyggt handlande, en tröja som sitter rätt. Eller som i Segovias fall, vackert.

Celine Dion får sin beskärda del av skit av andra, så jag tänker istället återupprätta wagnerismen inom popkulturen. En kulturtradition som jag tycker är onödigt åsidosatt inom samtida anglosaxisk kultur. Jag har berört Jim Steinman vid ett tidgare tillfälle. Fortfarande förundras jag av detta mumintrollpåminnande gení, som verkar ha ägnat hela sitt liv åt den wagnerska rockballaden. Populärkultur är anything goes. Den är inte styrd av sina instrument eller sina konformer utan fri och flytande till sin natur (här skulle theodor adorno protestera och säga ngt svåröversatt om “karakteristikans inneboende formler för marknadens utövningslogik”). Den hårt hållna popen ägs inte av sina utövare och formlerna för den fria popen är samma som för de hårt hållna.
För att en låt ska vara perfekt krävs att varje detalj motiverar sin nödvändighet. Det är sådana krav vi har på Mozart eller Bach, så varför ska Steinman slippa undan?
En snabb genomlyssning ger ju för handen att det är väldigt lätt att modellera, skala av, bygga på hans kreationer i all oändlighet. Är det dags att hylla det flyktiga, snabba och ogenomtänkta här på bloggen?
Popen är popen, gjord för att förändras men för alltid vara exakt lika monoton som alltid. Så varför skulle Steinman inte vara bra? Det måste ligga i Steinmans wagnerska drag, heroiseringarna, idealismen, det löjliga upplägget och den febrigt paranoida pretentionen som får luftslottet att brista (jämför med Steinmans andra produktioner Bonnie Tyler, Meat Loaf m.fl). Ingen kan ju sjunga sånt där på allvar menas det. Men det är nog inte hela sanningen.

Nietzsche spenderade opropertionerligt mycket tid hos den excentriske Wagner vars standardkrav ett tag var att han skulle få höra sin verk spelas var han än gick, vilket åtminstone gällde i praktiken i hans egna palats. Vilket var sponsrat till den milda grad av det franska styret att budgetposten till slut blev en nationell fråga.
Inom oss alla finns en Wagner, en narcissist som vill äga världen och styra den för egen hand och det finns också en Nietzsche som beundrar, tidvis föraktar sådana anspråk och som ägnar sin tid åt att göra sinnet fritt från samhällets kodifiering, bryta igenom tillvarons psykologiska bojor, göra sig fri och bli övermänniskan. Under en period trodde nog Nietzsche att Wagner var den Goethe han letade efter, men insåg nog efter tag att Wagner själv producerar samma luftslott som Steinman gör. Det är inte sant, jag lovar att verkligheten inte är som i låten och inte heller borde vara.

Vad Wagner lär Steinman är att göra anspråk på känslornas definitiva innebörd och språkliga motsats. Vad Nietzsche lär Steinman är att alltid ha solbrillorna på.

Jag är av åsikten och tron att historien tar små skutt ibland, eller brott, ruptures. Det innebär att vissa händelser tillmäts stor betydelse för många. Jag och mina vänner på homeofthebravebloggen har vid flera tillfällen diskuterat varför sommaren 1994 utgör en samlande referens för så många svenskar. På många sätt så besvarar frågan sig själv.
Mekanismerna är kända, fotbollsvm, varmt, ett relativt homogent medieklimat (de flesta hörde samma nyheter, såg på samma tv-program). Jag tror att det senare och det faktum att Sverige fortfarande hade särskild status som nationalstat, ännu inte medlemmar i EU och pre-9/11 (ännu inte uppvaknat i globaliseringens tidevarv spelar störst roll. Framgångar kommer ofta, somrar är varma, men förutsättningarna för att i princip alla ska ha samma bild av ett skeende är unika.

I Al Gores “The Inconvenial truth” pratas om det om en bild som förändrade vår uppfattning av världen. Dvs en uppfattning av världen som som vi människor tog till oss.

Vad vi fick är just en uppfattning av världen, som en helhet, där allt hänger ihop.
Förmågan att se den stora bilden i skeendet är högt ansett, att ta stora svep över stora saker är ett tecken på tolerans, överseende och tålamod.
Det var den uppfattningen vi skulle få med vår bild av jorden, “vårt enda hem”.

The Hubble Ultra Deep Field är en bild över en mycket liten del av universum och togs av hubble-teleskopet mellan 2003 och 2004.

Varenda liten suddig prick eller färgklick är en galax. Varje galax har i snitt 200 mijarder stjärnor. En del bedömare anser att det totalt sett finns ungefär 200 miljarder galaxer i universum. Våran sol är en av stjärnorna. Dvs en av 200 miljarder galaxer X 200 miljarder stjärnor.
Det vore alltså klädsamt om en del krigsivrare och icke-toleranta häxbrännare kunde skapa sig en uppfattning genom att titta på the Hubble Ultra Deep Field.

Här är en lite löjlig men välmenande film om bilden av kosmologen T Darnell som även kör lite lektioner och pedagogiska berättelser om sitt arbete, som jag misstänker är enormt svårt för en matematiksopa som jag själv. När jag var liten var min högsta dröm att bli astronom, så någon gång kommer jag att köpa det där teleskopet jag länge velat ha.

Tidningen Dagen är en kristen tidning som emellanåt publicerar riktigt sjuka artiklar.
T ex den här.

“Evolutionsteorin och synen på livet som meningslöst kan vara bakomliggande orsaker till tragedin i Finland. Det menar geovetaren och biologen Mats Molén. Han är känd profil i skapelse/ evolutionsdebatten och tror sig ha spårat en orsak till skolmassakern.”

Det här är roligt! Jag håller Mats Moléns påstående som troligt. Det är alldeles riktigt att rena lögner om tillvaron hade kanske kunnat invagga förödaren i en bättre tillvaro. Vad vet jag, vad vet någon?

Mats Molén säger alltså: “Vi borde ljuga för folk hela tiden, ändamålet (i detta fallet kontroll över “herrens lamm”) helgar medlen.

Är det hederligt? NEJ.

Häromdagen rapporterades följande hos bloomberg. Andra artiklar om fenomenet. Stiglitz skriver om de ekonomiska konsekvenserna av Bushs tid vid makten.

Countries are growing weary of losing money on the falling dollar. Many of them want to protect their financial interests, and a number of them want to end the US oversight that comes with using the dollar. Although it’s not clear how many of these countries will actually follow through on an abandonment of the dollar, it is clear that its status as a world currency is in trouble.

USA är på väg att förlora sin position som världens enda superstat och istället blir världen blickfång mer splittrat. I latinamerika har bildandet av Banco del sur, Chavez och Ecuadors president Rafael Correa utmanat USA hegmoniella makt över området. Få tror idag på lögnerna kring Irak och den nuvarande hetsen mot Iran saknar all form av seriös grundval.
De svenskar och europeer som av någon anledning fortfarande förfäktar amerikansk imperialism av rädsla för “muslimsk terror” eller något annat flummigt finner mycket lite stöd för sina åsikter i verkligheten.

Pierre Gilly skriver:

“Nu kan man ana slutet på det amerikanska århundradet. Det började med att USA attackerade Spanien och erövrade Kuba och Filipinerna 1898. En kombination av att Europa sedan förstörde sig själv under första och andra världskriget, det kalla kriget, och en allt större och effektivare amerikanska ekonomin gjorde USA till den dominerande makten i världen.”

Vad innebär det då att USA förlorar inflytande i världens ekonomiska skeenden?

“För oss européer finns det mycket att vinna på att det hela slutar brutalt. När dollarn kollapsar är det enda trovärdiga alternativet euron. EU skulle visserligen drabbas av minskad export till USA men när euron tar över rollen som världens reserv och referensvaluta ger det också enorma privilegier. Dessutom kan man se den minskade USA–exporten som ett tillfälle: alla dessa miljarder som EU köper amerikanska statsobligationer för kommer att kunna gå till investeringar och konsumtion i Europa”

källa: www.stockholmsfria.nu

Det är inte lätt att vara nyliberal nuförtiden, oavsett hur många miljarder man plöjer ner i reklam för att stärka sin egen opinion. En politk, som vi ser, oundvikligen leder till inskränkningar av människans rätt att vara fri.

I dagarna har Andreas Malms nya bok “Det är vår bestämda uppfattning att om ingenting görs nu kommer det att vara för sent” recenserats och ögnats på kultursidorna.

Där Expressen misantropiskt konstaterar att världens makthavare nog inte kommer att bry sig tillräckligt.. “Hans varning kommer att lämnas ohörd. Den kommer från fel håll och budskapet är för obekvämt. Den religiösa kapitalismen sätter hellre sin tilltro till att en deus ex machina i sista stund ska uppenbara sig ur koldioxidmolnen och rädda oss från vårt självförvållade olycksöde.
Vi får väl trösta oss med att det trots allt är människan själv som tar det första spadtaget till sin egen grav. Men lite trist är det att undergången kommer så mycket fortare än vi anade.“

Jag vet inte hur pass vanligt det är att kultursidorna konstaterar att världen kommer att gå under? Oftast brukar tiden vara ur led enligt de flesta kulturkritiker, det är ju inneboende i kritiken att den ska förhålla sig synande och ögnande. Men det här måste ju vara en smärre sensation.

DN däremot, gläds åt att en briljant populärvetenskaplig författarstjärna har tänts, men verkar inte bekymra sig så mycket om innehållet.

“Andreas Malms klimatbok är en sensation, en apokalyps sju resor värre än “Tyst vår”. Den är en välsignelse för den sega genre som kallas populärvetenskap, skriver Sverker Sörlin.“

Och här kommer den obligatoriska “å ena sidan”: “Om tio år kan Malm mycket väl stå som det monumentala beviset för en klimathysteri som vi då lagt bakom oss.”

Jag vet inte riktigt vad det säger om vår tid, eller om det här problemet, att en oerhört matig och välargumenterad bok mottas med sådan skepsis. Det verkar vara alldeles för stort att greppa, alldeles för komplext för att någon, förutom Andreas Malm, orkar genomföra stora tankesvep. Är det verkligen rimligt att “klimathotet” bara är en bluff? Att det bara var “en klimathysteri”? Jag tror att ett sånt påstående avslöjar en inneboende strutsmentalitet hos de som av någon anledning ser motsatsen som ett giltigt alternativ.

Jag antar att jag måste köpa hans bok och läsa igenom den.

En snabb copy&paste.

HÄXPROCESS
Text och musik: Kjell Höglund

Det är så lätt att hitta syndabockar om man vill
och fastän häxprocesser hörde gångna tider till
så har vi inte glömt principen, den är alltför bra
den kommer väl till pass när det är något vi vill ha
och eftersom ju ännu inte allt är perfekt
så behövs det då och då ett passande objekt
på vilket vi kan avreagera vår affekt
och därigenom återfå en smula självrespekt
vi behöver sällan någon lysande ursäkt
det räcker många gånger med en påhittad defekt
sen samlas alla rättvisans vänner till process
som pågår bakom lyckta dörrar vanligtvis till dess
att dom i målet fallit efter fastställt formulär
efteråt förklarar vi vårt handlingssätt så här:
“allting går ju ännu inte riktigt som vi vill
så då brände vi för säkerhets skull en häxa till”