Karl Henrik Johan

http://www.city.se/Nyheter/1.897070/vill-stoppa-kvinnovaldet

“Feminismen har urartat till en kampideologi som låtsas eftersträva jämställdhet men i verkligheten bara eftersträvar fler och fler förmåner för den egna gruppen”. Med de orden marknadsfös Pär Ströms nya bok.”

Ja, har vi inte lidit nog nu?

Exempel på mansförtryck enligt Pär Ström:

* Kvinnor lämnar ofta män som blir arbetslösa.
Då tar vi väl väck arbetslösheten då?

* Män erbjuds ingen screening för prostatacancer.
Då får vi väl påtala detta oftare?

* Värnplikten finns bara för män.
Ett kraftfullt tecken på kvinnoväldets hegemoni!

* Barnbidraget betalas ut till mamman.
Den ska ju betalas ut till någon antar jag.

* Kvinnor spelar på sin sexualitet för att få fördelar.
Män spelar med sina fördelar för att få sexualitet.

* Män arbetar mer än kvinnor.
Vad som är arbete bestäms av män, diska, städa, ta hand om barn och gamla, laga mat har inte räknats som “arbete” i alla tider, fortfarande inte av alla.

* Media bryr sig mest om kvinnliga offer.
Eftersom de fortfarande befinner sig i utsatta positioner.

* Män utsätts för mer våld.
Som andra män tillfogar dem

* Män får sällan rätt i vårdnadstvister.
Det här är ett trovärdighetsproblem såvitt jag förstår. Men som också hänger ihop med mäns ansvarslöshet genom historien, gentemot familjen.

Pär Ström bör nog fortlöpa i sin oro över storebrorsamhället istället för att producera sån här dynga.

Om storebrorsamhället och den alltmer tilltagande fascistiseringen av den kapitalistiska strukturen skriver Falkvinge, Piratpartiets Ordf.

Läs också: http://www.guardian.co.uk/usa/story/0,,2064157,00.html

fascism subst. en sammanslagning av statens och storföretagens intressen, kombinerat med en systematisk inskränkning av medborgerliga rättigheter

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=hbUYsQR3Mes&rel=1">

Chomsky och Foucault diskuterar “human nature” och andra prioriteringar.

Visst är det kul att se två framstående och enormt inflytelserika tänkare debattera, men för att få ett grepp om diskussionen bör man läsa hela.
Chomsky är relativt lättläst, de böcker som finns tillgängliga på svenska, men det ska inte tolkas som om han har problem att förstå abstraktioner eller något.

“Perhaps the best way to compare both philosophers would be to see them as tunnellers through a mountain working at opposite sides of the same mountain with different tools, without even knowing if they are working in each other’s direction.”

Den senaste tiden har det utkommit en rad böcker av engelskspråkiga författare angående
guds existens. För mig är det helt absurdt att det skulle kunna finnas en kraft eller varelse av något slag som har åsikter kring min moral och mina göromål. Hade det funnits en sådan hade jag nog inte haft chansen att undvika den, även om jag gärna hade försökt göra uppror. Jag motsätter mig att det skulle föreligga något gudomligt i transcendensen eller att det sublima har något med ett högre väsen att göra. Likaså motsätter jag mig all form av mytologisering och ritualism som härleds ur omständigheter som inte är klarlagda, eller är rena lögner. Men jag skulle vilja göra några anmärkningar som kanske kan vara till hjälp när man diskuterar religion.

En önskan är inte samma sak som vidskepelse.

Att önska sig något, t ex sol till helgen, eller att ens mamma fortfarande levde eller liknande, är inte vidskepelse. Det är en önskan och bör inte bemötas med argument om rimlighet.

Ex: -”Jag önskar att jag inte vore dödssjuk i cancer”

Svar: “Det är ingen rimlig önskan eftersom din cancer otvivelaktigen kommer att utplåna ditt medvetande inom loppet av några dagar”

Det här svaret är ingen bra reaktion på den sjukes önskemål. Det är förmodligen inte så att den sjuke upplever att hans/hennes önskan kommer att slå in, utan ska betraktas som ett uttryck för en vilja. Who could blame her.

Ibland ser jag att sådana här önskningar blandas ihop med religion. Och det är riktigt att religion och sådana här exempel är tätt sammankopplade.

Tex regndans är ett sånt här fenomen. Oftast utförs regndans bland urinvånare vid vissa tillfällen då de önskar regn, och då det faktiskt brukar regna, på våren eller så. Detta ska inte ses som vidskepelse, urinvånarna är inte så korkade att de tror att deras dansande manar fram regnet per se. De är däremot tätt förknippade med regnet, det kanhända att det inte föreligger någon skillnad mellan deras uppfattning om världen och vad som faktiskt sker i den. Detta är mycket viktigt att komma ihåg.
Ritualerna är till för att förmedla kunskap och värderingar till andra människor. Ungefär som ett bi som signalerar vart det finns blommor eller så. Vi skulle aldrig anklaga ett bi för att inte agera rationellt, för att det inte talar om vart blommorna finns i rationella termer. Och inte heller ett bi agerar som det gör för att det är vidskepligt. Det är inget fel på att klä sin språkdräkt i önskefyllda, irrationella termer. Och det finns inget egenvärde i att uttrycka rimlighet, logik osv som svar på allt. Det är här problemet med det religiösa kommer in.

Som ateist är man tvungen att stipulera själv existensen av en gud, när man diskuterar religion. Och det är mycket olyckligt. Jag kan inte prata om något som inte existerar, som om det existerade. Vilket jag är tvungen att göra när jag diskuterar med religiöst folk. Jag måste alltså inom ramen för något som är påhittat diskutera det påhittade med utgångspunkt att det påhittade inte existerar. Detta skapar den totala förvirring och kommunikationsproblem som präglar diskussioner mellan ateister och religiösa. Om någon kan komma på ett bra sätt att knäcka existensen med en tydlig aforism så önskar jag mig en sådan. Det finns redan många filosofiska argument som negerar existensen av en gud. Problemet är inte dessa arguments giltighet eller inte, eftersom logos och dess motsättning inte är kompatibla.

Betänk följande exempel. Poseidon = havet. Gud = allt, alla, hela tiden.
När logos och distinktionerna, genealogin, förnuftet träder in så splittras och särskiljs alla fenomen från varandra. Poseidon blir havets härskare, inte havet.

Förnuftet får alltså inte användas till negativa saker, det är inte förnuftigt att förbjuda stockholms stadsmission för att de är religiösa eller jaga dem ur landet eller så. Förnuftigt är nog snarare att anta att de gör det de gör av egen kraft, eftersom de inte gör det av kärlek till Gud eftersom Gud inte existerar.

Vad är det då dessa irrationella egentligen tror på? Förmodligen är det samma gamla maktlytsna idealism som präglat vårt samhälle i evigheter. Och idealism har inget med någon högre makt att göra, precis lika lite som allt annat. För att bli av med detta elände som förpestar varenda vrå av livet så krävs det att de institutioner som härbärgerar idealismen, som idealismen har gift sig med och fått kraft av, försvinner. Kapitalets överordning gillar mytologiseringen och maktutövandet, likaså gör staten det. Och Kyrkan. Detta borde ändras på demokratisk väg.

Hitchens ger oss definitionen på begreppet “Islamofascism”, eller också “clerical fascism”.

“It was once very common, especially on the left, to prefix the word fascism with the word clerical. This was to recognize the undeniable fact that, from Spain to Croatia to Slovakia, there was a very direct link between fascism and the Roman Catholic Church. More recently, Yeshayahu Leibowitz, editor of the Encyclopaedia Hebraica, coined the term Judeo-Nazi to describe the Messianic settlers who moved onto the occupied West Bank after 1967. So, there need be no self-pity among Muslims about being “singled out” on this point.”

En mkt intressant intervju från Esquire Magazine.

The Secret History of the Impending War with Iran That the White House Doesn’t Want You to Know
Two former high-ranking policy experts from the Bush Administration say the U.S. has been gearing up for a war with Iran for years, despite claiming otherwise. It’ll be Iraq all over again.

Hannity har letat upp sin gamla lärare Ollman för att klaga över ett C+. Senare skulle det visa sig att Hannity aldrig haft Ollman, men att Ollman ändå gick till tv-studion för att kunna göra reklam för www.democracynow.org. Hannity uppträder som vanligt illa, suckar och stönar och använder sig av härskartekniker som de flesta seriösa människor övergav på gymnasiet. Det är ingen idé att spela samma spel som Hannity, eftersom det är det han gillar allra mest. Att mala på, stringent och med tydlig skärpa är det enda som biter på sådana figurer.

Man kan fundera över anledningen för Hannity & Colmes att bjuda in Prof. Ollman till diskussion överhuvudtaget. Det kan rimligtvis inte vara för att Hannity fortfarande är sur över sitt C+, utan att tittarna ska få se Hannity ondgöra sig över socialister. Colmes spelar här rollen som “the good cop” för att sympatierna för Ollman inte ska växa sig alltför stora när den bufflige Hannity brusar upp. Fair and balanced. Precis som riktig nyhetsjournalistik ska vara.

Tipsar om denna debatt med Hitchens, också den angående Falwell.

Det är också härifrån citatet “If you gave Falwell an enema he could be buried in a matchbox” kommer, precis i slutet.

Idag blir det till att läxa upp den vulgära och korkade diskurs som kallar sig “objektivism” och som härbärgeras i stort och smått av vår illiterata bolagshöger.
Men inte bara bland dessa i övrigt kompetenta men smått förblindade herrar och damer frodas idiotin, påpassligt introducerad av näringslivets eget vuxendagis Timbro, en svans av lärjungar har tagit detta påfund till sina hjärtan för att i framtiden tillfoga omgivningen den skada de genom denna oerhört rubbade ideologi kommer att göra.

Allikevel så kommer jag inte att påvisa objektivismens felbarhet i någon vetenskaplig mening utan snarare koncentrera mig på att uppmärksamma eventuella läsare på upptäckter som andra människor gjort kring saken. En av de grupper här i världen som tipsar hårt om Ayn Rands mästerliga filosofi är den djupt obehagliga Church of Satan som på denna sida redogör för likheterna och skillnaderna ideologierna emellan. Om ni inte orkar läsa igenom dravlet så beskriver den moderna satanismens grundare sin filosofi på detta vis “just Ayn Rand’s philosophy with ceremony and ritual added”. Den dagen är nog förvisso inte långt ifrån oss då våra randianska apologeter börjar hänfalla till underlig religiositet. Man kan anta att oförnuftets alla offer också kräver sin snuttefilt hos makthavarna i form av “trygga” new-age aktiga livsfilosofier eller varför inte lite hederlig bokstavstroende bibelläsning.

Immanuel Kants till synes enkla kategoriska imperativ döljer förvisso en betydligt mustigare bakgrund men framställs av en del som “ett oerhört krångligt sätt att säga att du bör behandla andra såsom du själv vill bli behandlad”. Vill man penetrera det orimliga i det här begreppet så kan man ägna år åt det på ett, förslagvis, tyskt universitet. Det kommer inte hända idag, utan jag konstaterar att det är en, även i blott poetisk betydelse, helt ok regel. Oavsett om “den gyllene regeln” oftast förkunnas av kristet folk så är den gångbar i dess subjektiviserande av moralen. Gud existerar inte, så han är ovidkommande.

Om du har lust att fördjupa dig i objektivismens vidriga böcker så är de till försäljning i näringslivets breda bokhandel, där det även finns annan “tillåten” litteratur. Läsarna kan ju förbereda sig på vilken sorts litteratur som kommer “accepteras” redan nu, så de slipper bli “dissidenter” i den nya neoliberala fascistdiktaturen. Om man saknar förmåga att läsa går det bra att titta på “Atlas Shrugged” nästa år. Den innehåller all visdom du behöver för att klara dig.
Orwell är här för att stanna, var så säker, och läses bäst av de som hatar lögnen. Lustig nog är den inte en titel i näringslivets bibliotek.

Och här kommer lite sköna citat av MUF-ordföranden Wykman.

* Genom att använda förkortningar, komplicerade uttryck och facktermer exkluderar författaren effektivt den obehöriga läsaren. Eller åtminstone tröttas läsaren ut så till den grad att texten aldrig läses i sin helhet. Inte bara statliga utredningar är uppbyggda på det viset. Vem har till exempel läst ut en hel bok av Sartre?
o Niklas Wykman i sin blogg 30 januari 2007.

* Israel tar nu sitt ansvar och angriper terroristerna som bedrar, hjärntvättar och förstör livet för ett helt folk. Ingen demokrati kan acceptera att leva granne med en terrororganisation som högst upp på sin dagordning har att utrota.
o Niklas Wykman i sin blogg 20 juni 2007.

* Vänstermänniskorna jublar såklart över miljöproblemen. De vill att det ska gå åt helvete för miljön. På så sätt hoppas de kunna komma åt kapitalismen. För trettio år sedan hatade vänstern kapitalismen därför att den enligt deras tycke inte förmådde att producera tillräckligt mycket saker. Nu fördömer de kapitalismen för att den skapar för mycket. Alla inser att de skiter såväl i välståndet som miljön, de tar till vad som passar för att vinna makt.
o Niklas Wykman i sin blogg 25 juni 2007.

Efter att inte ha läst boken utan bara tittat på lite filmer samt läst lite om den och tagit del av huvudsentensen verkar det som om Naomi Klein har gjort en läsvärd och lättillgänglig överblick över exakt hur nyliberal propaganda bankas in i befolkningar med våld. Men detta är inget nytt under solen, utan något som t ex Chomsky m fl redan redogjort för, förvisso inte såhär uppställt i ett huvudsakligt argumenterande.

Analogin mellan den gamla tanten som utsätts för “chockterapi” och befolkningens reaktioner vid kriser känns vid det här laget, då jag ännu inte läst boken, som en “crowdpleaser”. För att ge berättelsen luft antar jag.

I vilket fall kan samma mönster antas, om man tror på Kleins spekulativa ideér kring saken, på den svenska politiken kring våran “perestrojka” 1987-94.

Någon som har läst?

Dagens Ekonomipris till Alfred Nobels minne kommenteras på ett oerhört underhållande sätt av den fantastiska bloggen Biology & Politics.

Christopher Hitchens är en av världens rappaste tungor och debattörer. Jag delar inte delar av hans ställningstaganden på sistone. Men sågningen av Falwell är helt briljant.

“The empty life of this ugly little charlatan proves only one thing, that you can get away with the most extraordinary offenses to morality and to truth in this country if you will just get yourself called reverend. Who would, even at your network, have invited on such a little toad to tell us that the attacks of September the 11th were the result of our sinfulness and were God’s punishment if they hadn’t got some kind of clerical qualification?”

“People like that should be out in the street, shouting and hollering with a cardboard sign and selling pencils….. from a cup!, The whole consideration of this – of this horrible little person is offensive to very, very many of us who have some regard for truth and for morality, and who think that ethics do not require that lies be told to children by evil old men, that we’re – we’re not told that people who believe like Falwell will be snatched up into heaven, where I’m glad to see he skipped the rapture, just found on the floor of his office, while the rest of us go to hell.”

Hannibal Lecter fascinerar många människor och ofta beskrivs han i termer av ondska, en hänsynslös och spontan mördare. Men ingenting kunde vara mer osant om denne underbare man! Det är svårt att föreställa sig var denna nidbild har sin grund, ja kanske är det till och med så att jag förhastar mig helt och hållet, det är kanske så att betraktaren fylls av beundran och rädsla inför juryn, domaren och bödeln i ett. För det är precis vad han är, och vars position han återkommande arbetar för att moraliskt sett behålla.

Denna ultimata reinkarnation av gudom, det absoluta vetandet, gör urvalet för attackerna rättfärdigade i Hannibals egna varande. Och i andras. Genom att bibehålla och höja sig över massorna, excellera i bildning och förfining skapas tanken om Hannibals rättmätiga dom över sin medmänniska. Den överlagda självklarheten i hans diktatoriska lynne befästs nog bara av bara av betraktarens medgivande. Den ständigt pågående processen av absolut rätt, avsaknad av det relativa och okända. Berättelsens immanenta och självklara determinism.

Så vad är det vi ser och beundrar hos Hannibal? I berättelsens givna sceneri agerar Hannibal vår ställföreträdande auktoritet, vår gud fader, fullkomlig inför döden och den slutgiltiga domen. En sann fascist, som med runda ord och intellektuella utlåtanden tar sig rätten över livet, över andra människors värde och liv.

Sport är en arena för fascismens förverkligande, liksom filmen är fylld av vår beundran för vedersakaren.

“Vi lever i ett samhälle präglat av socialdarwinism. Socialdarwinism är den ekonomiska liberalismens ideologiska kärna. Men vi talar sällan om detta. I stället hänvisar vi till allas lika värde. Också inom idrotten sägs detsamma. Men här är talet om allas lika värde vad filosofen Frankfurt har kallat bullshit. Det vet vi, och därför kan det kännas befriande att få leva ut sin elitism.“

- Torbjörn Tännsjö

En duktig atlet vinner över sina svagare medtävlare. Så är också vårt samhälle organiserat. Men vad händer om Hannibal slutar bilda sig och hänger sig åt lustmorderi och våldsamheter bortom möjligheterna för hans intellektuella rättfärdigande? Hans omsorgsfullt rena tillvaro som skydd för den skam han bär inom sig och vars svek som driver hans karaktär genom det ena moraliska haveri efter det andra.

Med prål, fanfarer och glitter kan makten beseglas för maktens skull. Ifrågasättandet kommer på skam när distansen är överväldigande onåbar för den som inte har verktygen.

“Med bildning och med piano
Med bildning men utan piano
Utan bildning men med piano
Utan vare sig bildning eller piano”

- Harry Martinsson

Harry Martinsson beskriver fyra olika sorters borgare. På senare tid verkar de hopas i hög grad kring de två nedersta kategorierna. Då vet man att bildningen, humanismen, det genomtänka har slutat att vara maktens givna verktyg för förverkligande. Då vet man också att våldet slutgiltigen triumferar utan intellektuellt skyddsnät. Då vet man också att man lägger det intellektuella ansvaret ifrån sig och då vet man att det tas av någon annnan.

Och det är du det.